Jag äter på. Långt ifrån felfritt (enligt mina planer). Det är som tidigare nämnts förbaskat invecklat men så spännande. Just nu är mitt stora problem ost och grädde. Två produkter som jag bara älskar och inte kan se mig leva ett harmoniskt liv utan. Så vad göra? Ja, till dess jag har läst på mer och utarbetat en strategi där jag får det bästa av två världar drar jag ner på min konsumtion av dessa.

Men vad är det då som inte är bra med mjölkprodukter ur ett antiinflammatoriskt perspektiv?

Att mjölk är till för avkommor till de däggdjur som producerar det fattar väl vem som och visst har jag funderat på det märkliga i att människor rekommenderas dricka komjölk men där har det i stort sett stannat. Själv dricker jag sedan många år tillbaka inte mjölk som måltids- eller mellanmålsdryck och jag uppmanar inte heller mina barn till att göra det (även om de har svårt för att stå emot chokladmjölk). Av en enda anledning – komjölk är till för kalvar!

Mmm… nu kan det hetta till hos en del förstår jag. Med all rätt men jag påstår å andra sidan inte att jag lever som jag lär för jag brukar massor av komjölksprodukter. Det skriver jag ju! Ost, grädde, creme fraiche, keso, youghurt med mera. Dessutom är jag inte lärd i ämnet. Inte ännu!

Med någorlunda hum i mänsklig anatomi, fysiologi, metabolism och näringsfysiologi förstår jag att komjölk klassas som en dunderdryck. Är ju fullt av nyttigheter. Det är ju modersmjölk. Något som vi alla, i den mån det har varit möjligt för våra mödrar, har startat våra liv med.

Dravel, dravel, dravel… men det är ju så kul. Så kul att skriva och att grotta ner sig. Och ja, jag ska komma till saken som den här gången får bli kasein.

Kasein. Det huvudsakliga proteinet i komjölk. Utgör ungefär 80 procent av de proteiner som finns i komjölk. Och protein det vet nog de flesta av oss är byggstenar i levande varelser, en essentiell ingrediens i celluppbyggnad och i tillverkning av diverse enzymer och hormoner. Kasein i komjölk verkar ha som primär funktion att ge kalven starka klövar och horn. Intressant. Men vad har vi människor då för nytta av det? Ja jag vet inte och har inte kommit så långt i mina studier av ämnet ännu men faktum är att även mänsklig bröstmjölk innehåller kasein, drygt 30 procent. Kanske de 30 procenten räcker för att utveckla de hornämnen vi har i våra kroppar. Verkar logiskt men det är ju bara en ”nagelfobisk” lekmans tankar.

Problemet då? De där ostarna och grädden så len. Mmm, går ju bara inte att vara utan. Men kroppsligt välmående handlar ju inte enbart om vad vi stoppar i oss även om jag är övertygad om att det har enormt stor betydelse. Det är ju maten vi stoppar i oss och luften vi andas som ger oss energi och nybildning av celler. Klart att detta påverkar välmående och sjukdom. Men vad är väl kroppsligt välmående utan psykiskt dito? Nä precis, får nog bli en och annan ostbit och lite grädde ännu ett tag! Fast i mindre mängder.

Något som jag noterar när jag söker fakta kring kasein är att WHO European Region i början av 2000-talet rekommenderade att barn ska undvika komjölk före 10-12 månaders ålder då en för tidig introduktion av komjölk kan leda till blödningar i tarmen samt öka risken för allergier och infektioner senare i livet. Vidare hittar jag information som pekar på att kaseinintolerans är något som många av oss kan lida av och då ge symtom och besvär som exempelvis snuva, astma, eksem, artrit, IBS, humörsvängningar, ADHD och en hel del annat.

Fortsättning följer. Komjölk och kasein, helt klart något som jag måste gräva djupare i.

Nöjd med dagens innehåll. Kvällsmatfick bli en svensk klassiker, kålpudding, då jag fanimej inte är människa att få till dolmar. Efterrätt, en av barnen uppskatatd hallon/avokdaoglass med kokokosgrädde med vanilj och några valnötter. Inte mycket kasein i dessa måltider bortsett från det som finns i 200 ml laktosfrigrädde som tillsattes kålpuddingen.