Undrar varför jag just i dag två dagar före julafton och mitt i stressen med att inhandla de där sista ingredienserna som är så viktiga till julbordet helt plötsligt överväldigades av en enorm saknad efter goda vänner. Nu låter det som att jag inga har men jo, det vill jag faktiskt påstå att jag har. I alla fall från mitt håll 🙂
Sorry, men det är inte er vänner jag saknar just i dag. Ni finns ju här hos mig i nutid. Tack för det, ni vet Alla vilka ni är, ni är helt sagolika. Tack för att ni finns och förgyller mitt liv.

I dag är det några andra individer som har betytt oerhört mycket för mig som jag helt plötsligt upplever stor saknad av, helt jävla underbara människor som jag har gjort så mycket galet och roligt ihop med, varför poppar ni upp i mina tankar just i dag? I dag, då jag är ledig med huvudvärk och julstress. Fattar inte varför. Visst, jag tänker på er då och då… saknar er, era egenheter, galenskaper, skratt och fullständiga förståelse och tillit för en likasinnad.

Vi har alla gått skilda vägar i livet. Helt naturligt. Så är det nog för väldigt många vänskaper som gror och frodas i barndom, tonår och tidigt vuxenliv. I den tid då vi alla är odödliga och inget kan stoppa oss. Det är bara vi, vår vänskap och våra äventyr och ska så alltid vara… men verkligheten blir en annan.

Jag hade förstås hoppats att den hade sett annorlunda ut och att vi hade fortsatt med att upptäcka världen och livet tillsammans med skratt och flärd men nu är det som det är. Det händer att vi träffas någon gång ibland och då känns det som att tiden har stått stilla. I dessa allt för få möten, ibland med år emellan, är allt som det ska vara med den skillnaden att vi har lagt ett par tre årtionden till våra kroppar och sinnen.

Vår checka turné, våra övernattningar med världsmästerskap och tabeller, vår grillplats med den där hemlisen, vårt försök att casha ut hos Försäkringskassan inlindade i toapapper, kraschtester med kundvagnar, Quija-märkligheter, flottbyggen, containersök och sanslösa fylleslag… ja allt finns där som fina, galna, underbara minnen. Det är ljuva minnen! Tack för alla dessa!

Så vad vill jag med dessa rader? Det vet jag nog inte. Lindra huvudvärken, släppa julstöket, slippa tänka på corona… eller bara få vara lite sådär sentimental som jag kan bli när jag inser att livet rullar på i ett oförtrutet tempo och jag samtidigt slänger på lite hårdrock från 1980-talet. Kanske det. Kanske jag bara vill önska god jul till Alla mina vänner. Ni som finns här och nu och ni som finns här och nu i mina minnen.

Have a Great Christmas och bränn nu för fan inte ner några kundvagnar under nyårsfirandet.