Jag har nu under drygt två och ett halvt år haft ett nästintill fanatiskt intresse av kost. Av vad jag stoppar i mig, vad det fyller för funktion för mina cellers och mitt eget välmående. En utan dess like omvälvande, spännande och lärorik, brokig, tokig och krokig resa som synes stå utan slutdestination. Den har fört mig framåt på många sätt.
Jag minns denna resans början så väl. Det var en helt vanlig måndag före påsk. Jag åkte till dåvarande jobb för att lösa av min kollega för tre dygns arbete. Med mig hade jag 400 gram choklad. Jag skulle minsann bjuda igen kollegan på den ”kaffe-med-chokladkaka-rapport-överlämning” som denne tidigare bjudit mig på. Inget märkligt med det. Kaffe och choklad är ju fantastiskt gott. Speciellt den där med hackade nötter i. Ni vet säkert vilken jag menar men lämnar den icke namngiven.
Nåväl, överlämningen blev bra. Några bitar av chokladkakorna inmundigades av kollegan som sedan lämnade för välförtjänt ledighet. Merparten av chokladen lämnades kvar till undertecknad som såklart utan vidare eftertanke tryckte i sig denna under första arbetskvällen. Mumsigt.
Men sen då? Jo, chokladsug! Dagen efter blev det under lunchrasten en tur till affären för inköp av mer choklad. Minns inte om jag köpte en eller två 200-grammare men det lutar åt det sistnämnda. Och vart detta tog vägen behöver väl knappast nämnas.
Okej, så långt. Ingen fara. Alla kan vi väl få frossa någon gång då och då. Inte så mycket att ägna samvete åt.
Arbetsrundan tog slut. Det var skärtorsdag och jag åkte hem till familjen. Tyvärr bara för en kortare vistelse för redan på långfredagen var jag bokad på nytt arbete på annan ort. Men familjen blev uppenbart glad när jag kom hem. Ena sonen gav mig till och med en chokladkaka med hackade nötter i som välkommen-hem-på-lite-påskfirande-pappa-present. Den godaste chokladkaka jag någonsin ätit. Och utan tvekan den viktigaste, för hur sagolikt god och minnesvärd den än var, blev den också startskottet på den mångfacetterade resa jag nu befinner mig i.
En resa som första dagen på den nya arbetsorten inleddes med en långfredags-sockerdetox! Det var ju inte chokladen i sig som under den gångna veckan givit mig ett omåttligt sug, utan det vita sockret denna nyttighet blandats ut med. Efter denna avgitning som tog resten av påskhelgen i anspråk (den var helvetisk) har det bara rullat på. Av en enda enkel anledning, sockerdetoxen påverkade omgående mitt välmående både fysiskt och psykiskt. Så sedan denna omvälvande påskvecka 2019 har mitt intresse för vad vi stoppar i oss för bränsle vuxit och med detta har följt en rad andra insikter om livet och dess komplexitet kontra enkelhet.
Och som jag tidigare nämnt är det en påbörjad resa. Jag har inte hunnit så långt men resan pågår och flera stationer har besökts och ändstationen är ännu inte i sikte.
Så till saken.
VAD FAN ÄR DET EGENTLIGEN VI STOPPAR I OSS?
En enkel fråga som jag upptäckt inte har något enkelt svar. Det kanske inte ens finns något svar. Ju mer jag grottar ner mig i detta ju mer komplicerat blir det. Och spännande. Så för min egen del grottar jag ner mig än mer. Mina upptäckter och personliga reflektioner kring vad vi stoppar i oss tänkte jag då och då dela med mig av här på min lilla sajt under rubriken (O)nyttigheter. Rakt uppochner, på mitt sätt utan något som helst anspråk på att det här är det enda rätta (även om jag må tycka så). Allt som nämns här är således helt och hållet mina egna erfarenheter och uppfattningar, ibland dock underbyggda av vetenskaplig fakta.
Let´s eat!
Johan
Chokladbollar a´la keto
Eftersom det hela började med choklad känns det ganska bra att kicka igång med det samma. Här en hyfsat nyttig variant gjord på kokosfett, färskost, äkta kakao och sukrin. Bra konsistens med mycket chokladsmak och inte försumbar sötma. Triggar helt klart sötsuget men då den är så mastig går det inte att trycka i sig så många.