En hel vecka har gått utan att jag jobbat en endaste timme. Skönt. Ja absolut! Men ändå blir jag lite rastlös. Har ju inget att göra. Och det är väl egentligen det som är huvudsaken med att ha semester. Att bara lata sig. Vilket jag har gjort på en fantastisk plats en liten bit utanför Edsbyn i Hälsingland. I min svärmors stuga vid sjön Norra Våsen. Med hela min familj och alltså barnens mormor samt mostrar och kusiner med flera goda vänner. Helt fantastisk avkoppling. Hustrun och jag har startat varje morgon med ett bad. Så uppfriskande och revitaliserande. I hela fyra dagar.
Sen slog rastlösheten in. Men faktiskt inte min. Jag hade lätt kunnat fortsätta att bara koppla av. Men det finns numera andra i familjen som kommit en bit på vägen i sina relationer till livet och sin omgivning. Dag fem i detta vackra landskap avslutades med ett dopp i Bottniska viken i Söderhamn och därefter begav sig undertecknad och ytterligare två sjättedelar av familjen hemåt. Med en ambition på en enkel och hyfsat snabb 70-milatur.
Tji fick vi. Dryga timmen bilkö i Stockholm och trekvarts dito obehag i Jönköping där vi blev stående efter att två bilar krockat bara fyrahundra meter och några sekunder framför oss. Här fick vi oss en riktig tankeställare. Så nära! Vad vi vet klarade sig alla inblandade i krocken med livet i behåll, men det får en att tänka på hur skört livet är. Hur viktigt det är att leva det till fullo, med varsamhet till omgivningen och de faror som finns med att leva. Något som är lätt hänt att glömma bort när man är mitt i det. När man exempelvis sitter i en bil på väg till en annan tid och plats för livets fröjder. Så snabbt de tankar och drömmar man har om morgondagen kan förändras! För vår del gick resan hem, summa summarum väl. Våra svordomar över kötiden i Stockholm kändes efter upplevelsen i Jönköping sedermera som ett mycket obefintligt bryderi.
Så vad gnäller jag om egentligen? Att jag och mina grabbar är hemma välbehållna är ovärderligt. Att jag sedan vaknar upp hemma och funderar på om jag ska jobba några timmar fastän jag är ledig. För att jag slutligen också känner mig rastlös, att jag inte har något att göra. Ren idioti. Jag har ju massor att hitta på! Bara att sätta igång. Måla trappa, bada med grabbarna, kolla på fotbolls-EM, laga god och nyttig mat, upptäcka och uppleva till tusen (även om min ljumskskada tillfälligtvis har satt käppar hjulet för en av utmaningarna) och inte minst försöka se till så att den kvarvarande av våra tre nyligen kläckta kycklingar klarar livhanken. Ja, som nämnts, livet är skört. Så njut, upptäck och lev här och nu!
