Äntligen, äntligen, äntligen… å nej!

Vichnija 20 juni, 2021 no Comments

Som jag längtat efter denna dag. Sista arbetsdagen (ja förutom lite digitalt sådant) ända till mitten av augusti, komma igång med utmaningarna som på grund av alldeles för mycket arbete fått stå åt sidan och så en fotbollsmatch på Laxvallen i Mörrum som ett gäng ungdomar dragit ihop och bjudit in en glad 53-åring att medverka i. 15.30 söndagen den 20 juni loggar jag således ut från jouren. Åker hem för att stoppa ner badgrejor och så på hojen igen och iväg med brorsan för att leta nya dopp i 30-gradig svensk sommarvärme.

Två nya sådana blev det. Hjärtsjön och Norrasjön, och till och med brorsan inkasserade ett nytt dopp. Vilken perfekt start på semestern. Så hem, stoppa i mig lite mat och på med lite matchkläder. Joggingtur upp till planen. Viktigt att vara uppvärmd vet ni. A och O. På med de nyinköpta fotbollskorna och benskydden och så ut på gräset för att värma lite till. På ren svenska, fy fan vad roligt, spela fotboll igen. Vad är det, sju år sedan jag lade ner korplaget? Ja, något åt det hållet. Sååå kul!

Men ack den glädje som varar. Klart man ska prova att ställa sig i mål och försöka mota några skott under värmningen. Jo tack. Försök till benparad. Pang! Där gick vänster ljumske. Ah vad fan, är väl inte så farligt. Jag börjar som avbytare. Matchstart. Ingen som vill byta snart? Jo nu. Äntligen. Och där kom första bollen, bra pass, bara att skarva vidare så sitter den i nätet. Lätt touch med vänsterfoten. Når inte riktigt fram till medspelaren. Ingen kraft. Stark smärta i ljumsken. Tack och adjö. Bara att kliva av. Vad blev det? 15 sekunder fotboll. Ja, ja… det var ju inte helt oväntat. Bara att börja semestern med is, ibuprofen och rehab…

… och en massa dopp och andra utmaningar förstås.